Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kriget utan svärdsslag - XXII. Två bragder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226
SAXON: UNDER FREDSBANÉR E T
»Å, vi äro från ett land, som en gång rådde sig
själft. Men våra herrar förslavades av laster,
dådlöshet, prålsjuka och sådant. Så kommo inkräktarne och
togo herrarne. Och vi fingo följa med. Och vi få gå
under det främmande oket tils vi vuxit oss så starka
eller tils våra nackar böjts så djupt, att vi kunna föda
en man, som i klokhet och kraft är ett huvud längre
än vi övriga. Vi vänta vår Moses... Under tiden motas
vi till och med ut att hjälpa till att undertrycka andra,
såsom vi själva blivit undertryckta...»
»Ni ha ej lytt det påbudet — ni ha ej övat
brodermord.»
»Nej, det kunde ju ej ha hänt, att en norsk kula
sträckt en svensk man till marken. Men vi känna det
bittert nog att vara med i flocken.»
»Det förstå vi — liksom vi förstå varandra i övrigt.»
Det kändes inom oss alla något, som ej kan
beskrivas.
»Aftonen begynner bli kall», fortsatte jag om en
stund. Det hade också mörknat på. »Kunna ni ej följa
med oss in?»
»Nej, vi hålla vakt här.»
»Vakt?»
»Ja, vi ha en fånge därinne.»
»En gammal vithårig man?»
»Ja.»
»Han kan ej gå på sina ben?»
»Riktigt.»
»Han är präst?»
»Så ser det ut. Men hur kunnen I veta det?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
