Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kriget utan svärdsslag - XXV. I midsomartider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I MIDSOMMARTIDER
249
hette. Magnil förstod det på Rimpi, som pekade än hit
och än dit. Men de sågo ut, tyckte hon, som om de
tänkte på något helt annat än de talade om. De
hög-tidsklädda skarorna omkring kyrkan föreföllo henne
fylda av en oro, som gjorde, att de ej kunde stå stilla.
Själva sommarlärkorna utanför hennes fönster hördes
som väntade de något. De slogo en halv drill, och så
stannade de.
På fästet syntes några strömoln. De hade ingen
tyngd och störde altså ej sommarstämningen. Tvärtom
tycktes de. tillkomma för att det riktigt skulle märkas,
huru djup himmelen var. Icke häller dessa rörde sig.
De också vilade i avvaktan.
Klockorna begynte gå. Magnil tyckte, att de rörde
sig så stilla, så förväntansfullt mot eljes. Det var som
hade de velat höra efter, att varje ton klungit ut riktigt,
innan de tilläto kläppen att mana fram en ny.
Prostinnan kom och fäste guldkronan i Magnils hår,
vilket flöt ut som ett skummande vattenfall över den
vita klädningen.
Magnils hjärta slog våldsamt, och hon visste
egentligen icke någonting till sig förr än hon satt i den lilla
bänken framme vid koret och hörde sin fars stämma
ljuda så på en gång kraftigt och milt, väckande och
lugnande.
Kyrkan var alldeles packad med människor.
Dörrarne stod© öppna, och fönstren voro urtagna, så att
människomassorna utanför skulle kunna höra vad som
sades från predikstolen och altaret.
Mitt framför altaret stod Magnils standar. Och runt
om altarbordet smög sig en hel rikedom av hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
