- Project Runeberg -  Under fredsbanéret /
279

(1916) [MARC] Author: J. L. Saxon
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tre dramer - Kriget, drama i två akter

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KRIGET

279

skyvärda krigspoesi, som militarismen så väl förstått att
utnytja för sina ändamål — denna krigspoesi, dubbelt
förkastlig på grund av att dess literära förtjänster äro
så stora.

August (som sutit frånvarande medan modern
talat — rusande upp): Min plikt! Min plikt! Varför ha
Tyskland och England rykt ihop? Det är deras
industriella och kommerssiella tävlan, som framkallat
spänningen. Det har gält nationernas vara eller inte vara,
har det hetat i fabrikanternas, grosshandlarnes och
gods-ägarnes präss, som förgiftat folkopinionen. Nej, det har
bara gält vilka som skulle bli herrar på världsmarknaden,
de tyska eller de engelska agrarerna och
industriherrarne. För deras skull ha de tyska och engelska folken
fått bära de oerhörda bördorna av kapprustningen
mellan de båda landen. När man samlat tillräckligt med
krut i källrarne, så kom explosionen. Nå, det kan ju vara
någon reson i att Tysklands och Englands folk få bära
följderna av att de tålt det ekonomiska system, som
framkallat denna katastrof. Men vad ha vi att göra
med detta? Inte ett tecken! Vi skola försvara vår
neutralitet, heter det. Om vi inte haft någon armé och inte
någon flotta, så hade diplomaterna fått klarera saken.
Men nu ha vi varit dumma nog lägga oss till med
bådadera. Altså måste vi ut. Och med vad följd? Jo, att
vi malas sönder och samman av de båda rivalerna, att
vi bli ekonomiskt lamslagna för ett helt århundrade
— om vi nu inte sjunka ner till vasaller åt segraren.
Och det skulle vara min plikt att offra min lycka —
som också är bådas er — för sådant skoj, för sådan
orättfärdighet!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 18:17:13 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/unfreb/0279.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free