Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tre dramer - Kriget, drama i två akter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282
SAXON: UNDER FREDSBANÉR E T
räddning för mig, och det är så förfärligt att dö ensam
när man är ung och inte als vill dö.
August: Ambulansen ville inte ta er häller?
Löjtnanten: Nej. Och vad skulle det för övrigt
tjäna till att kosta lasarettsvård på mig? Jag kan inte
räddas — jag skall dö och jag vill inte als dö.
August: Ni är sårad i benen, kan jag förstå.
Löjtnanten: Bägge fötterna äro avskjutna. Ni
har väl ingenting att dricka? Sårfebern pinar mig redan
mycket svårt.
August: Tyvärr har jag intet. Men jag skall
försöka att komma upp och... (Försöker resa sig.)
Löjtnanten: Nej, gör inte det. Tack för att ni
ville! Men ni kan inte. Ni blir bara liggande någonstädes
och så får jag ligga och dö ensam. Å! Å! Mor, stackars
mor!
August: Ni har också en mor?
Löjtnanten: Ja, som skall gråta blod, när hon
får veta mitt öde.
August: Ty några tårar har hon inte kvar.
Löjtnanten: Vad menar ni?
August: Att hon grät bort sina tårar, då ni drog ut.
Löjtnanten: Nej, då jublade hon.
August: Jublade?
Löjtnanten: Ja. Jag var från gosseåren en vek
natur. Det far hennes stora sorg. Hennes ideal av en
man är kraften, styrkan. För att jag genom uppfostran
skulle få så mycket som möjligt därav bestämde hon att
att jag skulle bli militär. Jag spjärnade emot så mycket
som möjligt. Hälst ville jag bli lärare, men annars vad som
hälst utom militär. Hon var den starkaste. Å, vilket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
