- Project Runeberg -  Under fredsbanéret /
318

(1916) [MARC] Author: J. L. Saxon
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lifsbilder och drömmar - Det blodröda brottet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

318

SAXON: UNDER FR EDS B A iVÉRET

gav mig en spark på magen. Det gnistrade för mina ögon
och gjorde alldeles förfärligt ont. Jag kunde icke skrika
högt, och ingen brydde sig om mig. Det var ett par, som
sprungo emot mig, men de voro för ivriga att lägga
märke till att de trampade mig. Nu kom jag såväl ihåg
fars skildringar av de sårades tillstånd under ett krig,
och nu tyckte jag inte att far endast var blödigt
känslosam — nu förstod jag att far hade rätt. Ingen såg åt
mig mer än min motståndare, som hånade: ’Jag tror
du fick för sparka. Eller gör du dig bara till? Upp
med dig, annars får du en spark till!’ Jag skulle be
honom om försköning men fick munnen full av blod.
Erik förstod visst nu att han gjort mig illa. ’Här är
en sårad — hjälp mig att bära bort den!» ropade han.
En tog mig i armarne, en i fötterna. Det gjorde
förskräckligt ont. De buro in mig i klassrummet. Lektor
Enderstedt telefonerade efter doktorn, och så förlorade
jag medvetandet — jag kom till sans först här i sängen.
Jag såg på dina ögon, far, att du visste att jag skulle
dö; jag kom ihåg att du drömt om mig — hur jag
skulle fortsätta ditt livsvärk, hur all din strävan gått
ut på att göra mig duglig därtill och hur du gjort alt
för att plocka bort stenarne från min framtids väg. Jag
kom ihåg mors ömma ord och mjuka händer, mina löften
till henne, att vara hennes stöd, när du, far, var borta.
Intet av alt detta skulle jag kunna infria, och så tänkte
jag på de tusenden sinom tusenden, som dödades i
kriget och vilken sorg, vilket elände detta medförde för
deras anhöriga — precis som du sagt, far. Jag var
olydig mot er, de äro olydiga mot Jesus, som sagt, att
de som taga till svärd skola förgås med svärd. Men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 18:17:13 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/unfreb/0318.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free