Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lifsbilder och drömmar - Mitt första fredsföredrag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MITT FÖRSTA FREDSFÖREDRAG
337
Och jag tog den — en sådan där långkyss, som man
kysser i ungdomens vår.
»En till åtminstone», bad jag.
»Nej, mer än en kan inte brukspatronens fästmö
bestå er.»
»Är det värkligen sant, att...»
»Ja. Det passar mig bäst. Jag är van vid lyx, ytlig
diskussion, nöjen och flirt. Vi äro sex systrar och pappa
har icke haft sinne för att samla i ladorna. Ni förstår?»
Jag nickade. Och i det jag lösgjorde min arm från
hennes liv sade jag:
»Nu får jag en kyss till — den sista?»
Jag fick den.
Några sekunder låg hon hårt sluten i mina armar,
och så slet hon sig lös och sprang.
Hon gifte sig med brukspatronen och jag vet
ingenting om hennes vidare öden, undantagandes att hon blivit
fredssaken trogen. Hon skänker årligen ej obetydliga
pänningebelopp till rörelsen, och hon tillhör styrelsen i
sitt läns fredsförbund, där hon dock egentligen endast
är en dekoration, ty hon deltager aldrig i några möten
eller kongresser. Dock betyder det naturligtvis ej litet,
att en person med hennes inflytande så bestämt markerar
sin ståndpunkt på detta fält.
Sedan dess har jag hållit otaliga fredsföredrag. Men
alltid har jag nere i åhörareskaran tyckt mig se hennes
vackra, käcka huvud nicka uppmuntrande till mig — ja,
stundom har jag också på mina läppar känt hennes
varma kyss.
Saxon: Under fralsbanéret.
22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
