Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lifsbilder och drömmar - Den bästa vapenskölden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
346
SAXON: UNDER FR EDS B A iVÉRET
Karls första större uppgift blev att restaurera det
gamla slottet.
De båda unga träffades ofta, och en vacker dag
inträffade det, att de sade varandra att de älskade
varandra. Det var egentligen hon, som bräkte det därhän,
och hon bekände, att hon älskat honom sedan hon var
ett litet barn. Det var likadant med honom, men han
skulle förmodligen aldrig ha vågat säga det, om ej hans
hjärta formligen blivit överrumplat.
De förstodo, att de skulle få svårt att övervinna den
gamla grevinnans motstånd — de kände hennes kolossala
bördshögfärd. Hon gav häller aldrig med sig, trots att
Elisiv förklarade: »Karl eller ingen!» och modern mer
än väl kände hennes karaktärsfasthet.
Många friare anmälde sig, men Elisiv svarade dem
alla, att hennes hjärta var fäst för tid och evighet vid
barndomsvännen.
Nu hade den gamla grevinnan dött och Elisiv —
som ej var mer än 25 år gammal, altså i den ålder, då
kvinnan är vackrast och finast — gick att fira sin förening
med Karl.
Då bröllopståget skulle träda in genom slottsporten,
fans där en dekoration med tvänne vapensköldar bredvid
varandra. Den ena upptog hennes vapen, den andra
arkitekturens emblem.
Rörd tryckte Karl sin Elisivs hand.
»Så fint och vackert av dig», sade han.
»Det är egentligen en ära för mig, att min
vapensköld får sitta bredvid din», sade hon. »Jag har ärft
min, altså inte gjort något för att få den. Och dess tre
eldtungor äro också en tvivelaktig heder för släkten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
