- Project Runeberg -  Under fredsbanéret /
409

(1916) [MARC] Author: J. L. Saxon
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lifsbilder och drömmar - En tvekamp

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

EN TVEKAMP

409

Pojken, som kände sin herre och mästare, drog sig
efter uträttat ärende tilllbaka med en min som sade: »Jag
ser, att du sitter försänkt i djupaste diktarfrid och altså
inte tar emot. Jag skall meddela henne det.» Men till sin
förvåning fick han efter sig orden: »Bed fröken Elfström
stiga in!»

Grosshandlare Per Elfström, en fattig bondpojke, som
genom s. k. lyckliga affärer blivit rik, hade dött föräten
och försupen av hjärtslag vid femtio års ålder,
efterlämnande en halv million, änka och en dotter. Änkan var
ett stilla väsen, som hade föga umgänge och kände sig
bortkommen utanför hemmet, som hon knapt lämnade
annat än för vistelserna å familjens landsställe. Dottern
hade moderns försynta uppträdande men samtidigt ett
friskt, öppet väsen och en okuvlig energi. Efter att
hennes uppfostran — den bästa, som kunnat fås för pängar —
blivit fullbordad, delvis i utlandet, hade hon årligen gjort
någon utländsk resa och sålunda sett en god del av
världen — sett den med vakna ögon.

Brita Elfström var medelstor, blåögd, blond. Hon
hade fylt tjugofem år och ägde altså kroppsligt som
andligt den mognade kvinnans hela behag. 1 Hanebergs ögon
var hon stadens största herrlighet.

Sedan Haneberg hade bett henne sitta ned sade han:

»Vad kan det vara, som gör att denna
kråkvinkels-redaktion får äran och nöjet att se kontinenten hos sig?»

Hon smålog. Hon kunde inte undgå att känna, att
han karaktäriserat henne i ett enda ord och samtidigt
sagt en artighet.

»Jag kommer för att till den skollovskoloni, ni vill
åstadkomma, lämna det belopp, som är behövligt för att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:02:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/unfreb/0409.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free