- Project Runeberg -  Under fredsbanéret /
431

(1916) [MARC] Author: J. L. Saxon
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lifsbilder och drömmar - “Jag trodde, att Andersson var fredsvän“

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

JAG TRODDE, ATT ANDERSSON VAR FREDSVÄN 431

en tvistig räkning eller något dylikt upplyftande kunde
sätta fart i deras domnade lifsandar.

Med god blick för situationen drog Johan
Andersson ungdomen dit, och redan första vintern blev där
både föreläsningar och sällskapsspektakel.

Vintern därpå bildade han en fredsförening. Man
var i staden ej mycket kunnig om fredssaken, och såg
i den något, som hade så litet som möjligt att göra med
denna världen. Föreningens bildande åstadkom sålunda
varken förargelse eller förskräckelse.

Johan Anderssons mästare hade en dotter, en
präktig flicka, viljestark, allvarlig, snäll. Hon hade blivit lite
tung till lynnet, ensam som hon gått där i småstaden.
För Anna var Johan den drömde riddaren, som ägde
alt hon ansåg manligt, och hon hade givit honom-sitt
hjärta långt innan han själv anade det. Kärleken
utvecklade henne — man kom att tänka på rosen, som slog
ut, sträckt mot solen.

Snart hade också Johan förstått, att alt vad han ägde
bäst hörde hemma hos Anna. Annas far, som lärt sig
att tycka om Johan ej blott som människa utan också
som yrkesman, gav honom med glädje både dottern och
affären.

Johan fick nu medborgerliga intressen, och
fredsföreningen fick tjänstgöra både som kommunal- och
allmän politisk förening.

Vid ett tillfälle utlyste Johan ett möte rörande en
kommunikationsfråga, som alltid hållits tillbaka av stadens
ledande män. Dessa bodde i den trakt av staden, där den
enda bron gick över ån. En ny bro skulle, fruktade man,
i ej ringa mån förändra stadens utseende. Butiker skulle

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:02:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/unfreb/0431.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free