Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lifsbilder och drömmar - Första brevet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
440
SAXON: UNDER ER EDS B ANÉRE T
När det gälde att välja ombud till det allmänna
sven-ka fredsmötet, var Erik självskriven därtill. Han fick alla
rösterna.
Och så for han.
Det var första skilsmässan sedan de funnit varandra.
Förut hade de träffats dagligen. Nu skulle de ej se
varandra på en vecka. Och det är en lång tid när man är
ung, älskar och är älskad.
De hade lovat varandra att skriva dagligen.
Han hade varit på möte hela dagen. Hela dagen
hade han slagits med de halva fredsvännerna — de rädda,
som ingenting våga, -eller de ljumma, som ingenting vilja.
Han hade kämpat som. -en hel karl och haft glädjen se,
huru hans falang alltid hemfört segern.
När han hörde med vilken kraft och värme mången
av hans falang kämpade för sin tro frågade han sig:
har du också någon av hjärtat kär, någon som sitter
hemma och önskar alt gott i världen åt dig och din
sak och sålunda gör dig så stark?
Nu var dagen slut och han kom hem till hotellet. Så
fort han tänt det elektriska ljuset, fann han att det låg
ett brev på skrivbordet. Det var icke tid att avtaga hatt
och överrock utan han rusade direkt till detsamma.
Det var från henne. Han visste det redan av
utanskriften ehuru han aldrig sett hennes handstil. Hon
måste skriva så där, förstod han. Det var kraft och på
samma gång något visst pompöst — precis som hos henne
själv, ja, inte så olikt honom häller.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
