Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lifsbilder och drömmar - Inför Sankte Per
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
476
SAXON: UNDER ER EDS B ANÉRE T
Behr syntes efter tortyren övergått till lutherska läran, förmodligen i
förhoppning att därigenom rädda livet. En i ömkligaste ton affattad
nådeansökan avslogs av rådet. Campanius ansågs av biskoparna och
Stockholms konsistorium icke kunna dömas till döden, varför hemstäldes
att han efter en viss prövotid åter skulle anställas i kyrkans tjänst.
Men den kungliga rätten dömde det oaktat till livets förlust, såsom det
huvudsakligen hette emedan Campanius en gång stadd i stor nöd hade bett
Sigismund om pännjnghjälp samt därför lovat honom "all tacksamhet".
Gustav Adolf stadfäste även denna dödsdom.
Därefter afrättades alla tre på Stockholms Stortorg, såsom det vill
synas den 17 september 1624.
Även Schacht dömdes till döden, men benådades, märkvärdigt nog,
med landsförvisning. Däremot måste han undergå tortyr, på det att någon
bekännelse angående stämplingarna skulle kunna framprässas, vilket
dock ej lyckades.
Arnold Messenius, som blott var 16 år gammal, dömdes att i
fängelse vidare hållas. De övriga i processen fingo mildare straff eller
frikändes.
Så slutade detta sorgespel. Att märka härvid är, att de trenne
förstnämde avrättades blott emedan de i sin ungdom övergått till
katolicismen, och icke för politiska stämplingar, vilka de icke ens med
tortyrens plågor kunnde förmås att erkännna. Vidare, att Gustav Adolf
själv vägrade giva nåd, oaktat åtminstone en del tillfyllestgörande skäl
förelågo.
Denna handling är en outplånlig skamfläck på hans regering, och
som gör det omöjligt för någon att påstå, att han erkände tanke- och
samvetsfrihetens höga grundsatser samt därför kunde kämpa."
»Så där är du här antecknad som trosfrihetens vän.
Det är givet, att du varken öppnat något krig för
trosfriheten eller stritt därför. Du har inte det sinnelaget.
Tvärtom. När du behövde prässa bönderna på krigsgärder och
använde prästerna som dina kreatur — mångas samveten
sårades gruvligt därav, men de kände din makt och
grymhet och vågade ej annat än lyda — när du, säger jag,
använde prästerna som agenter för dina utprässarsyften,
då talade du inte häller om trosfriheten. Då hette det,
att du skulle ut och strida för protestantismen, den rena
läran, som hettes vara hotad. Det var din abskurantism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
