Print (PDF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ja, det gifves månget kanske, hvarvid vi kunna fästa
vårt hopp. Derföre, mina vänner, låtom oss bida,
tåligt bida!»
»Men kunna vi icke göra något bättre?» inföll
Robert, som stillatigande åhört samtalet. »Tänk er,
att min far har förlist, att han är innesluten i en is-
öken, att han, utan skepp eller andra medel att kom-
ma till mildare nejder, kämpar mot köld och hunger,
och det enda, som uppehåller honom, är kanske hoppet
att vi skola uppsöka och rädda honom ur hans för-
skräckliga belägenhet. O, min mor, om det så
vore! Denna tanke lemnar mig icke mera någon
ro. Det förekommer mig som om min far sträckte
ut sina händer efter mig. Nej, vi måste icke längre
sitta här med armarne i kors och endast vänta på
honom, vi måste göra något mer.»
»Vid Gud, gossen har rätt!» svarade Becker.
»Ni är rik nog, min fru, för att ej sky några kost-
nader, och jag vore en dålig vän, om jag icke gjorde
allt för Griffin. Ja, Robert har rätt, vi måste upp-
söka honom. Nästa vår ger jag mig åstad och skall
med Guds hjelp nog finna rätt på honom.»
»Och jag följer er naturligtvis, kapten Becker!»
sade Robert lifligt. Hans ögon glänste och hans
kinder glödde af de ädla känslor, som uppfyllde
hans hjerta. »Ack, denna lycka, denna outsägliga
lycka att finna min far, att kanske rädda honom
ur dödsfaror, ur nöd och elände! Du får icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
