Print (PDF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sätta resan. Detta hade skett för ungefär nio må-
nader sedan.
Ehuru knapphändig denna underrättelse var,
ingaf hon likväl nya förhoppningar. Kanske låge
fartyget ännu qvar på det antydda stället, och utan
lång rådplägning beslöt man att uppsöka Cap Riley.
Funne man ej något skepp der, kunde man åtmin-
stone erhålla visshet, om det verkligen var Ellenor,
som eskimåerna berättade sig der hafva sett.
Cap Riley låg långt borta, men hvarken af-
stånd eller mödor afskräckte kapten Becker och
hans raska följeslagare. Ju längre man trängde fram
mot norr, dess mer hopade sig de svårigheter man
hade att bekämpa. Stundom lägrade sig en så tät
mist öfver hafvet, att man icke kunde se ett par
steg ifrån sig, och dessutom hade man väldiga mas-
sor af drifis att bryta sig igenom, och hotades ofta
af dem med ögonblicklig undergång. Den största
fara man mötte var en häftig storm, som dref berg-
höga ismassor mot skeppet. Som man befann sig
nära land, lät kaptenen styra in i en vik. Man lade
Hoppet för tre ankare; men det dröjde icke länge
förrän det ena ankartåget sprang efter det andra,
liksom om det varit strängar på ett instrument, och
skeppet slungades åter ut i öppna hafvet. Kap-
tenen förlorade dock ej sin lugna fattning, och hans
föredöme utöfvade ett godt inflytande på besätt-
ningen. Alla man arbetade med ifver, snart lydde
åter Hoppet rodret. Men faran var dock ej ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
