Print (PDF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
land. Den sednare inlät sig i samtal med sina
landsmän och frågade dem, såsom vanligt, efter un-
derrättelser om kapten Griffin. Men de kände in-
genting om honom. De voro jägare och fiskare,
som med qvinnor och barn endast på obestämd tid
nedsatt sig i denna trakt och ämnade vid vinterns
inbrott draga vidare mot söder. Kapten Becker
var i begrepp att lemna dem, då Hans höll honom
tillbaka.
»Detta är sannolikt», sade han, »det sista till-
fälle som erbjuder oss att få hundar och slädar.»
»Hundar och slädar?» upprepade kaptenen.
»Ah», tillade han efter någon besinning, »du har
rätt, kära Hans! De kunna vara oss till mycken
nytta i vårt vinterläger. Men hvar skola vi få föda
åt hundarne?»
»Låt det bli min sorg, herr kapten!» svarade
Hans. »Eskimå-hundarne äro inga läckergommar,
de äta hvad som helst, björn- och skälkött, till och
med fiskhufvun och annat affall. Endast salt kött
äta de ej. Så länge jag har krut och kulor, skall
icke föda fattas.»
»Nå, fråga då dina landsmän, om de vilja af-
stå några hundspann åt oss.»
Eskimåerna funnos benägna att ingå på han-
deln; man kom öfverens om ett billigt pris, och
Hans valde i den rika skaran femtio de bästa hun-
darne, hvilka fördes ombord på Hoppet, der man
inrättade ett stall åt dem. Sedan tog Hans sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
