Print (PDF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Knappt hade narvalen åter stuckit upp sitt
hufvud, än skottet brann af. Hans sänkte bössan
med ett sjelfbelåtet leende. »Han har nog», sade
han.. »Der lägger han sig på rygg bredvid den
andre. Hundarne få der föda för ett par veckor.
Låt oss nu bogsera vårt byte till skeppet.»
Så skedde ock. En annan välbemannad båt
kom jägarne till hjelp, och vid aftonens inbrott upp-
nådde de Hoppet, togo narvalerna ombord och sön-
derstyckade dem. Man hade således riklig föda åt
sina hundar; och som det dagen derpå blåste upp
en gynnande vind, gick man åter till segels.
Ju högre man kom mot norr, dess mera öka-
de sig mödorna och farorna. I de sista dagarne
af September måste man uppgifva hoppet att kom-
ma längre, ty ett oöfverskådligt isfält sperrade vä-
gen. Efter en kort rådplägning beslöt man att söka
upp en hamn, der man kunde kasta ankar och in-
rätta sitt vinterläger.
Man satte nu en något sydligare kurs och upp-
nådde efter några dagars segling en vik, som var
fullkomligt isfri, emedan en brusande ström hade
der sitt utlopp. Några grönskande växter betäckte
flodstränderna, hvilket gaf en behaglig anblick. Vi-
ken var rundtomkring innesluten af höga klippor.
— Man kunde icke finna en förträffligare hamn.
Kaptenen styrde in i viken och träffade en
god ankargrund bakom några holmar, som skyddade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
