Print (PDF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sedan vinterboningarrie blifvit inrättade, hvil-
ket kostat många mödor och ansträngningar, höll
kapten Becker en rådplägning med sina reskamra-
ter. Det gällde sattet huru man nu skulle gå till
väga vid efterforskandet af kapten Griffin. Till sjös
kunde det icke ske, utan till lands, och det var
hufvudsakligen för detta ändamål som kaptenen skaf-
fat sig hundar och slädar.
»Någonstädes på grönländska kusten», sade han,
»måste vår vän uppehålla sig, derest han ännu lef-
ver. Det är således nödvändigt att vi söka fram-
tränga mot norr så långt som möjligt. För att
kunna göra detta måste vi här och hvar inrätta
stationer, der vi finna en tillflykt, utan att hvarje
gång behöfva återvända till skeppet. Förse vi dessa
stationer med tillräckliga förråd af lifsmedel, så
kunna vi väl tränga framåt en sextio, sjuttio mil.»
Detta förslag sattes genast i verket. Lifsme-
del lastades på slädarne för att föras till de statio-
ner man valde. Dessa slädar passade förträffligt för
sitt ändamål. Utom skoningen på medarne ingick
ej något jern i deras sammansättning. Alla deras
delar sammanhöllos medelst remmar och voro öf-
verdragna med skälskinn, så att de på samma gång
voro både lätta och starka. Det munförråd man
medtog bestod till det mesta af pemmican, eller
torkadt och pulveriseradt kött," inneslutet i bleck-
cylindrar, hvilka voro försedda med spetsiga ändar
för att kunna motstå isbjörnarne, i fall desse ville
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
