Print (PDF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hans följde honom och belyste skådeplatsen med
upplyftad lampa. Det var en ohygglig syn som
mötte dem. Kring ett bord, på hvilket stod en
lampa utan olja, sutto, liksom om de ännu lefde,
fem menniskolik med svartnade läppar och djupt
insjunkna ögon. Deras kroppar, stelfrusna af den
eviga kölden, hade bibehållit sig nära oförändrade.
Man hade vid första blicken kunnat tro att de
slumrade. De sutto tillbakalutade, med armarne
slappt nedhängande och fötterna utsträckta. En
hund satt hopkrupen vid sin husbondes fötter,
och ett litet barn, höljdt i pelsverk, låg i sin
moders sköte.
Flere minuter betraktade Robert och Hans
den sorgliga gruppen.
»Hvilken olycka har här tilldragit sig?» fråga-
de Robert nästan hviskande.
Hans pekade mot de små rökhålen i taket,
hvilka voro alldeles tilltäppta af is och snö.
»Förmodligen», sade han, »hafva dessa stackars
menniskor nattetid blifvit öfverraskade af en snö-
storm, som tilltäppt rökhålen. Det är enda förkla-
ringen. De ha blifvit qväfda, och deras död måste
ha inträffat samtidigt.»
Robert var af samma tanke. Han föreslog
att man skulle begrafva dem. Hans var dertill ge-
nast beredd. Man hvälfde en grafhög af sten öfver
de döda och bad en andäktig bön för deras sjä-
lars salighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
