Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Unga Roberts resa till Grönland för att uppsöka sin fader
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dagen derpå gjorde man en kortare resa,
emedan Hans måste skaffa föda åt hundarne, hvilka
uthärdat ett helt dygn utan mat. Man gjorde halt
redan vid middagstiden. Hans menade att man i
närheten skulle finna skälar. En släde aflastades
derföre. Robert och Hans satte sig i och foro i
galopp öfver den glatta isbanan.
I början gick allt väl, men snart kommo de
på tunnare is. De gåfvo likväl ej någon akt på
denna omständighet, helst som Hans i detsamma
lät höra det glada ropet: »Skälar! skälar! De äro
våra! Framåt, framåt!»
En vak hade uppkommit i isen, och vid
brädden af denna lågo några skälar och solade sig.
Hundarne jagade framåt i fullaste fart, och han
hade kommit ett godt stycke, innan Robert gjorde
Hans uppmärksam på den svaga isen.
»Ah, vi äro, snart framme», svarade Hans.
»Vända om kunna vi icke, ty då gå vi miste om
bytet. Det bästa är att fara så fort som möjligt,
och nog bär isen, endast hundarne göra sin
skyldighet.»
Med rop och pisksmällar dref Hans på sina
springare, och dessa förökade farten till en otrolig
snabbhet. Endast ett litet stycke till, och man
skulle uppnå ett fastare isfält. Våra jägare
sväfvade mellan hopp och fruktan, men just som de
trodde sig hafva öfverstått faran, tilldrog sig något
som de minst hade väntat. Hundarne stannade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
