Print (PDF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
träffat, björninnan slog vildt omkring sig med fram-
tassarna och lät höra ett läte af smärta och raseri.
Ett ögonblick såg det ut som om hon ville störta
sig på sina djerfva motståndare, men skallet af nå-
gra hundar, som rusade fram, kom henne på andra
tankar. Hon stötte till ungen med nosen, så att
han flög ett stycke framåt, hvarpå hon luffade efter.
Hundarne omringade henne, men hon aktade icke
på dem, hon var endast bekymrad om sin unge.
Denne fick sig en stöt igen, derpå vände hon sig
mot sina förföljare, för att gifva honom tid att kom-
ma undan. Men den dumme sonen stannade alltid
på den fläck, dit modren slungat honom, och vän-
tade helt lugnt tills mamma återkom till honom.
Så gick det en lång stund, hvarunder Hans och
Robert fingo tid att åter ladda sina bössor och
komma efter.
Hundarne drefvo emellertid björnhonan in i en
trång och stenig dal, der hon hade svårt att kom-
ma fort. Hon gick allt långsammare, ungen var
alldeles uttröttad, och begge blefvo åter omringade
af hundarne.
Robert och Hans nalkades stället. Björninnan
skred endast steg för steg tillbaka, reste sig upp-
rätt, tog ungen mellan bakbenen och slog med
framramarne mot hundarne. Det såg ut som om
det varit ett par qvarnvingar som rört sig i luften.
Allt emellanåt högg hon med sina hvita tänder efter
sina angripare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
