Print (PDF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett jakande svar följde, och sedan ett glädje-
rop från männens sida; de hade igenkänt Robert
Sedan såg och hörde han intet mer, han hade af
utmattning och sinnesrörelse fallit sanslös till marken.
Då Robert åter vaknade, fann han sig i sin
fars armar. Fadren slösade på honom all sitt hjer-
tas ömhet och gjorde honom de lifligaste frågor
angående hans uppenbarelse här i högan nord. Det
dröjde länge, innan Robert blef så mycket herre
öfver sina känslor, att han kunde afgifva en samman-
hängande berättelse. Kapten Griffin och hans folk
lyssnade till honom med glad förvåning, och då
Robert slutat, uppstämde de ett högt hurra för
att uttrycka sin tacksamhet för honom och kapten
Becker.
I sin ordning berättade Griffin sin son, huru
han i två vintrar legat infrusen i den vik, der Ro-
bert nu funnit honom. »Isfältet der», sade han,
»hvilket sträcker sig flere mil i nordvestlig rikt-
ning, är den ogenomträngliga vall, som skiljer oss
från öppna hafvet, och den vi numera aldrig skola
genomtränga. Sannolikt öppnar den sig endast på
ovanligt varma somrar, och hvem vet huru länge
en sådan låter vänta på sig. Vi skulle för länge-
sedan öfvergifvit Ellenor och anträdt vår återresa
till fots, om ett sådant försök varit möjligt. När-
maste kolonier ligga hundratals mil härifrån, vi hade
hvarken hundar eller slädar och kunde således icke
medföra proviant. Hungersdöden skulle blifvit vårt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
