Print (PDF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
timmar, men så väntade dem ock en så mycket
större glädje vid stationen. De begge gamla vän-
nerna, Griffin och Becker, follo med djup rörelse i
hvarandras armar, och fröjd och lycka strålade ur
allas ögon.
Som man ej hade någon anledning att stanna
här längre, så skickades Hans ut med de snabbaste
hundarne för att uppsöka doktorn och hans följe-
slagare, och när desse nästa afton infunno sig, blef
der ett nytt jubel. Det syntes alla som ett un-
derverk, att man hade återfunnit de länge förlora-
de, och de hemburo nu Gud sin tacksägelse af fullt
hjerta.
Vi hafva icke mycket att vidare berätta. Alla
uppnådde välbehållna Hoppet, som låg för ankare
i viken. Resan gick lyckligt och Hans blef af-
lemnad i sin hemort. Han skilde sig med sorg
från Robert, för hvilken han fattat en innerlig till-
gifvenhet.
Ändtligen låg Hoppet i New-Yorks hamn, och
en timrtte sednare omfamnade fru Griffin sin man
och sin son, hvilken så hjeltemodigt bidragit till
sin fars räddning.
Lycka och frid återvände i kapten Griffins
hem. Hans längtan efter äfventyr på hafvet var
stillad, och han egnade sina återstående år åt sin
familj. Kapten Becker förblef deras trogne vän,
älskad och värderad af alla. Han berömde ofta
Roberts mod under resan och i synnerhet bans sista
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
