Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
där leendet som blänker oupphörligt i
yrkesdan-sösens ansikte, utan ett oändligt flickaktigt,
putslustigt leende som smittade. Alla i salen började
le med lilla Ljalja. Gamla nåder och stelbenta
generaler och de helt unga flickorna. Hon hade
erövrat dem. Hon kände det när de applåderade
och hon sträckte ut armarna mot dem. För
första gången glömde hon Ryssland.
Ljalja var efteråt bjuden på supén. Bredvid
henne satt en löjtnant vid ett av gardena. Han
var hänryckt att till bordet ha fått denna ryska,
som dansade så vackert och vilkens kropp han
skymtat genom den tunna dansklänningen.
Det var en vacker man, välväxt och rak som
de flesta svenska löjtnanter, och med ett par
bruna ögon med en smekande glans i. Het av
vin, sade han Ljalja en mängd dumma artigheter.
Och Ljalja, plötsligt flyttad ur sin egen krets av
vänner, tog hans ord och artigheter som
uppriktigt menade. De ryska ungdomarna brukade
inte ljuga. Varför skulle denne man göra det?
En ung flicka som länge levat bland sina egna
är ofta, när hon först kommer ut i sällskapslivet
och bland andra, helt och oskuldsfullt sig själv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
