Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en späd måne på himlen, som icke ville bli riktigt
mörk, och månen göt sitt silver över rummet.
Då kunde Alma traska omkring på golvet med
en stor rutig schal omkring sig. Hon kastade
skygga blickar på den klara månen, som om hon
ej trott den om riktigt gott. Det sög i maggropen,
när hon såg på månen. Ibland tog hon mod till
sig, ställde sig vid fönstret och riktade ögonen
med en spörjande blick rätt in i den gula
månkulan. Men då blev hon yr, så att himlavalvet
och de svagt glimmande stjärnorna dansade runt
med henne.
Sådana månskensnätter äro icke nyttiga för en
kvinna som Alma Liljestam. Hon kommer att
tänka på så mycket. Tänkt har hon gjort förut,
men aldrig så det svindlat. Men nu svindlade det.
Och upp ur svindelns mörker steg ansiktet på
drängen som Alma en gång älskat, så att hon
velat taga sitt liv. Ett brett och vänligt grinande
ansikte var det med de vackraste blåaste ögon.
Armén hade räddat henne. I stället för att
falla i drängens opålitliga armar föll hon i Jesu
famn.
Där är det gott att vila för Alma Liljestam.
IlS
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
