Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så stannade hon, böjde sig ned och tog upp
något från golvet. Det var ett fotografi. Alma
gled till fönstret och höll upp fotografiet i det
skarpa vårljuset. Det föreställde en helt ung
man, en beväring, klädd i hästgardets vackra
uniform. Hans ansikte var ljust. Han höll
framför sig ett par vita handskar, och han log ett
hjärteknipande, kisande leende. Då brann det till
i Almas hjärta. Han var lik hennes ungdoms
älskade. Så lik! Fastän han såg ju bättre ut.
Det är Tattis fästman, tänkte Alma.
Och med ett litet leende tryckte hon porträttet
mot sitt magra bröst och viskade förvirrad:
— Hej!
Och nu började en ny tid för Alma Liljestam.
Någon sov i den smala turistsängen vid väggen
i hennes rum. Hon själv låg i sin liggsoffa på
motsatta sidan.
Första natten trodde hon, att hon inte skulle
kunna somna. Hon lyssnade andfådd, litet rädd,
till den andras djupa andetag. Ibland vände sig
flickan i bädden med en duns. Sängbottnen
knarrade otåligt, icke van vid en sådan börda. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
