Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
någon i rummet bredvid knackade i väggen för
att få tyst.
Då flög Alma skrämd ihop. Aldrig förut hade
det skett att hon stört någon i våningen. Att
detta nu till slut skulle hända henne!
— Nu måste ni gå, sade hon.
Då tog gossen strax lydigt adjö av Alma. Men
vid dörren kysste han Tatti många gånger. Och
fastän Alma inte ville se på, gjorde hon det
ändå, med ögon som voro mer brännande och
heta än hon anade.
Och dagarna gingo. Ofta nu om
eftermiddagarna ringde det i telefonen. Alltid var det
till Tatti och alltid en herre.
— Är det fästmannen? frågade Alma.
— Ja, vi kunna ju kalla det så, sade Tatti
skrattande.
Men det lade sig något kallt över Almas bröst,
ty hon visste att det måste vara någon annan,
kanske flera andra.
En kväll när Alma kom hem från armén, stod
ett par och kysstes i porten. Det var Tatti och
en lång mörk herre med små svarta koketta
mustascher.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
