Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
violer. Dem ställde jag på en låg vas på ett bord
i ateljén.
Han brukade ge mig violer då — den tiden.
Han sade att de hade samma färg som mina
ögon. Jag höll nu upp dem mot mina ögon i
spegeln. Men mina ögon voro bleka. De hade
icke längre violens färg. Det hade de, när blodet
brusade genom kroppen och mina läppar brunno
av hans kyssar. Nu skulle han icke känna igen
mig. Jag var säker på det. Om jag ej varit så
viss därpå, skulle jag väl ej tagit emot honom.
Utan att vara igenkänd ville jag se honom än
en gång.
Det var nog dumt av mig. Men ett medelålders
fruntimmer är ofta en toka. För resten, var jag
då så tokig? Såret skulle gå upp och hjärtat
åter blöda. Men kanske var denna dag min?
Kanske skulle jag en gång få taga hämnd? Där
var tanken. Den som aldrig lämnade mitt
sinne––––-
Jag öppnade inte själv dörren för honom. Det
gjorde tjänstflickan. Han talade till henne. Jag
stod inne i ateljén och hörde genom den öppna
dörren hans röst. Å, mitt hjärta! När jag hörde
io. — v. Krusenstjerna, En ung dam.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
