Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Doktorn reste sig och gick ett par slag över
mattan. Han ställde sig mot kakelugnen för att
värma händerna. Fastän kakelugnen var kall stod
han ändå kvar, obenägen att komma i närheten
av sin fru. Spegeln mittemot återgav hans lilla
satta prudentliga figur, pincenéglasen blänkte
ironiskt över hans tunna näsa.
— Ensamhet är bra för själen, sade
hovpredikanten Kurre, som inte hade fru pastorskan
med sig.
Han var baron Jacques’ syssling och hade
kommit från Stockholm för att förrätta
jordfästningen. Nu sträckte han fram sina långa ben
på mattan och skakade sitt röda hår över den
breda höga pannan. Han såg ut som en asketisk
munk med sina djuptliggande klara ögon och en
slätrakad sträng mun.
— Ensamheten, fortsatte han, höjande rösten,
är en styrka. Svaga själar borde söka sig till den.
Den är en klar källa att rena sig i.
— Äsch, fnyste baron Jacques. Predika inte,
Kurre ! Är här inte tillräckligt allvarligt
dess-förutan? Du vill väl ändå inte påstå att vår kära
avlidna var svag? En gång nekade hon att skriva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
