Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hemma. Minns du det, Jacques? Du kallade mig
din lilla vackra syster. Du bar mig till och med,
fastän jag var tung då och ståtlig. Du bar mig
över gärdesgårdarna. Och skogen — så det
doftade i skogen om våren, då bäckarna började
porla. De sjöngo av glädje. Det sade du, Jacques.
Du var en riktig poet den tiden. Så känslig för
allt skönt omkring dig. Jag tänkte på det, när
jag såg dig stå där surmulen och frusen ute vid
graven. Stackars Amalia! Snö låg där
runtomkring — så kallt och kusligt. Jag tyckte ändå att
våra blommor voro som ett förebud om våren.
De lade sig så ömt omkring kistan. Här hade
hon aldrig några blommor. Nu är det fullt av
färger och blomdoft runtomkring henne, om
också blommorna vissna snart. Men då snön
börjar smälta — då är inte graven så kall längre.
Det sjunger där nere i jorden — och ovanför
den. Och så kommer det gräs och blåsippor -—
och sipporna äro lika blå som himlen. I vår får
Amalia det bra.
— Vi få hoppas att hon har det bra redan
nu i en annan värld, sade hovpredikanten.
— Ack ja, fru Bettan vände sig så ivrigt mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
