Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Här sitter du och gläds, sade rösterna.
Nyss dog någon, en gammal gumma, som du
knappast minns. Hon hade gula ögon som den
ruvande besten där borta. Hon tyckte inte om
dig. Inte tyckte hon heller om sådant här
kär-leksnojs, lika litet som väl den där katten gör
det. Din ena hand kramar Staffan, och med din
andra förstör du hennes bröd. Det är ju kattens
mat. Du äter upp allt för honom. Såsen och
brödet vill han ha. Det är hans egendom.
Nu började de vuxna prata igen. Vinet som
fyllts i glasen kom stämningen att höja sig. Siri
hörde inte på dem. Staffan sade i hennes öra:
— Låt oss gå, när de börjat dricka kaffe. Jag
måste tala med dig. Inte ett ögonblick ha vi fått
vara ensamma. Jag kvävs av längtan.
Siri strålade upp. Hon kastade en blick åt
sidan på Staffans trubbiga profil och den vackra
trotsiga munnen. En ilning av lust och fröjd hade
farit igenom henne vid hans ord. Nu hörde hon
Bettans hesa röst:
— Ja, katten Abel var nog den enda stackars
Amalia älskade. Hon höll tyst med sin kärlek.
Ingenting gjorde hon väsen av. Men nu ser jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
