Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med ondskefulla ögon och gammal illaluktande
päls — blev som katten där? Vad hade hon
tänkt på ända sedan hon farit hemifrån i dag på
morgonen? Inte på sin döda släkting. Hon hade
sett ut genom fönstret på det förbiilande
landskapet och tyckt sig skymta vårblommor i de
snöiga backarna. Och här i sorgehuset? Här
kysstes hon och Staffan. Det var så underbart
nyss. En kall vind från dödens land for nu isande
över hennes panna. Någon lurade på deras lycka,
som en rutten katt lurar på en jublande fågel,
vilken förgätande alla faror drillar från sin
trädgren.
Men så glömde hon den lurande där borta på
bordet, när Staffan gömde hennes huvud i sina
armar och viskade i hennes öra.
Åter foro de upp. De hörde Staffans mor ropa
på dem från hallen:
— Staffan! Siri! Var äro ni? Vi skola ju
fara nu.
— Vi måste gå, sade Siri.
— Glöm inte vad du lovat mig, då. Du skall
skriva ofta, bad Staffan.
— Ja! Ja!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
