Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
( 73 )
lan, der Lennfloden förenar sig med Rhen, är en
af åldriga bokar och popplar skuggad enslig dal,
hvilken bebos af nägra herdar. Lamon, Chloös
far, var den rikaste; hans talrika hjordar
betäckte alla nästgränsaude kullar. Han var dock ej
älskad, ej vördad; han Var sträng och hård, samt
föraktade alla, som ej voro lika mägtige med
honom. Chloe var skön, men liknade sin far i
tänkesätt. Redan länge hade den unga Eraster
älskat Chloe, men fattig— han ägde blott en enda
get — vågade han ej yppa sin kärlek. Förgäfves
sökte han, att hland de öfrige herdarne visa sig
glad. Hans hopplösa kärlek hlekte snart purpurn
på hans kinder, och han drog sig slutligen
alldeles ensam till de ensligaste trakter. Ingen utom
Chloes fä-hund, den lille Pydde, tycktes begripa
orsaken till Erasters sorg. Under tusende
smekningar hoppade han omkring honom, och kröp
sedan åter, liksom bedjande, längs efler jorden,
tillhaka till sin ägarinna, hvilken alltid med
hårdhet helönte hans kärlek för den fattige herden.
Förtviflad öfver detta grymma bemötande, heslöt
Eraster att dö af sorg, och hade redan flere
dagar hehott den bprgkula, soin han ämnat till sin
graf. En dag, då Chloe, tidigare än vanligt,
ut-drifvit sin hjord, och förvillat sig i skogen, fick
hon, på något afstånd, se att Erasters get, bak-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
