Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Friherrinnan ville försöka att tala i näsen,
likt gamla patron Frycisdal, hvilket dock
misslyckades, hvårföre fröken Selma upptog rollen,
stammande: O-o-o, nuff, nuff, nuff! min nå-å-diga
frö-öken! ha-a-a-r hon sett p& f-a-a-an? nuff,
nuff! Nu kunde Uno ej återhålla sitt löje, och
med verklig förundran insåg han frökens
ovanliga talang att förställa sitt ansigte och att kunna
uppfatta alla ord och maneV. Friherrinnan
roga-des äfven lijertligt häraf, och tilläde, då och då,
ett mera alfvarsamt ord; bland annat: gubben går
väl an, men gumman, som inte hör, är värre;
som, då man sagt ett ord, frågar om hundra
gånger; det är för svårt. Att skrika ett, ofta nog,
likgiltigt och utan mening sagt ord, så att hela
sällskapet får reflectera derpå, är högst obehagligt.
Då jag väl är ute, sade Uno för sig sjelf,
kommer nog min tur; må -de gerna
förlöjliga mina yttre brister; hvad mina tankar om
detta narrverk beträffar, förstår, så vidt jag kan
begripa, ännu ingen af fröknarna, hvarken att
ana eller karrikera dem. Också hade hans
deltagande i löjet, ehuru ej så högljudt som
kandidatens vid kakelungnen, hvilken imellanåt med full
hals gaf luft åt sin skrattlust, Vunnit nåd inför
damernas ögon, och det var med en viss
förtrolig artighet, som fröken Selma frågade honom om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
