Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
afhörde, än med hästen och vägen. Snart nog
blef vägen dock sä elak och stenbunden, att han
började frukta det han kört vilse. — Hvar, i
alla tider! äro vi nu? utropade han, i det ena
meden af slädan gick högt upp på en stubbe. —
Akta sig! ropade Sofi, som nappade tag i ena
tömmen, och i samma stund läg slädan
kull-stjelpt; Sofi djupt nere i snödrifvan, fastbunden
i slädfällen, och Uno ofvanpå. Det var mörkt
som midt i natten, oaktadt klockan ännu ej var
ätta på aftonen. Uno hade följaktligen ej
observerat att hästen afvikit in på en kol väg, och nu
befann han sig med sin älskarinna midt på en
kolbotten, omgifven af skog och fällda trän. På
långt alstånd lyste dock, genom den utgallrade
skogen, ett litet eldsken, och en klingande
metallklocka, troligen på en bondhäst, pinglade på.
ett annat håll. ’Thrazenberg, som med nöd
tref-vat sig upp, hvarvid den ena vanten
qvarstadna-de i snödrifvan, hjelpte först Sofi och sedan
slädan tillrätta, tröstande den ena och
iordningställande den andra, i hopp att utan svårighet
finna vägen, men till någon sådan fanns icke spår.
Såsom en man egnar, och framför allt en
älskare, lät han af detta missöde ej modet falla, utan
gjorde sitt yttersta bemödande, att på närmare
eller fjermare afstånd upptäcka en utgång ur denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
