Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sjelfva till större delen bestodo af åkerbrukare,’
fabrikanter, o. s. v., men då slutligen all heder
ansågs förenad med egenskapen att vara
embets-man, så trodde de verkliga landtmännen,
fabrikanterna, o. s. v., att de nödvändigt, for sin
lyckas skull, borde hafva, om ej ett embete,
åtminstone namnet af ett sådant. De verklige
embets-männen skrattade i hemlighet åt denna lystnad,
men funno deri en rik inkomstkälla, och sålde nu
till höger och j vensler Rupakringar (ty bruket,
att förnämt folk skulle vara ringadt, är
ursprungligen Ohavapanskt), dock utan att dessa nyringade
Rupaknäsor någonsin hlefvo annat än extra
näsor i statens affärer, i hvilka de aldrig fingo
sticka sig in. Deremot låto sådana extraordinära
Ru-paknäsors innehafvare sig • högst angeläget vara,
att, så tidigt somjmöjligt, förskaffa sina söner en
ying på ordinär stat i näsan. Så ökades, i
ständigt växande förhållande, de ringades antal;
ingen ländtman af värde kunde förblifva oringad,
och han sjelf lät af egen makt och myndighet
sätta ringar på sina underhafvande, från äldsta
gårdsdrängen till yngsta grisen, på den senare
naturligtvis . af det skäl, att han icke skulle rota för
mycket i åkerfälten. Ty värr inträffade likväl
precist detsamma med alla andra ringade varelser i
Ohävapan. Ingen ville befatta sig med jordens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
