Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ond eller le St detta, i mitt tycke, gemena puts,
ty jag fann mig sjelf hafva varit skulden dertill,
som ej besinnat att något dylikt torde kunna
hända mig, och att jag haft mer än orätt, som si
alldeles afklädt mig. F—n ta en sådan enfald!
ropade jag half högt, missnöjd öfver mitt
förhållande, och rädd att jag med för mycken
oförsig-tighet afklädt mig, m. m.
I detsamma upptäckte jag ett litet ljussken i
en vrå. Jag fäste min uppmärksamhet derpå, och
fann att det kom ifrån springan på en blindlykta.
Småningom tilltog skenet, och jag upptäckte då,
att lyktan hölls af en den allra gemenaste
käringfigur, fulare än Stjernstolpe målar féen Urgelle, då
hon frestade Riddaren Jean Rohert. Jag förmärkte
att gumman nalkades min bädd; hennes hosta och
hennes krycka lemnade mig snart, bättre än
ljusskenet, underrättelse derom. Slutligen kom hon
ända fram, och satte sig på sängbrädden. Jag fbrblef
tyst och stilla. Gumman, som hostade oafbrutet,
satte sin lykta på gålfvet, så att ett klarare sken
föll på hennes ansigte, hvars vedervärdiga näsa
jag snart insåg tillhöra en mask, äfvensom den
■uppsatta mössan en gyckelhabit. Aha! detta
torde ej vara så farligt, tänkte jag. — ”Sofver du?
■söta vän!” frågade hon, med en ömkelig darrande
ton. — Nej! ropade jag med en stenthors-röst, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
