Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nighet,” skildrades; utgående derpå att staten
borde betala till hvarje fattig Adelsman med åtta barn
ett hundrade Riksdaler årligen för hvarje gosse,
och mindre, högst 66: 3a, för hvarje flicka.
Utväg härtill kunde finnas hos bönderne, hvilka anse
sina barn såsom en rikedom, och af dem liafva
nytta (Memorialet finnes tryckt i Anmärkaren för
d. x4 Jan- 1818). — ”Nog!” ropade Ordföranden,
”ädlingen må utsläpas;” hvilket ock skedde. Glad
att åter finna mig ensam i ett rum, der mina
kläder lågo mig till möte, dröjde jag ej att iföra mig
dem, hvarunder jag visserligen med missnöje
erinrade mig gummans osanningar angående min
person, men, anseende dem såsom figurliga målningar
utan betydenhet, slog jag dem slutligen ur minnet.
Sedan jag påklädt mig, tog jag mitt ur oeh
mina penningar, m. m., Ii vilket allt låg i ordning
till hands, hängde kappan öfver axlarne, och
på-äätte min hatt; i åfsigt att hegifvä mig mina
fär-de, mén dörrarne Vöro stängde, och ingen-tycktes
ge agt på mina bultningar; slutligen observerade jag
en tapetdörr, den jag försökte att öppna, och fann
oläst; den ledde till ett mindre rum, der ett
dukat frukostbord mötte min syn. Att heskatta
detsamma kunde ej falla mig in; jag ville iendast
komma min väg, men förgäfves. Jag nödgades derföre
åter aftaga mina galocher, min kappa och hatt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
