Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den elfva-åriga Alfred, som med barndomens
innerliga glädje betraktade de’ simmande små
and-ungarne och, sig sjelf ovetande, samt utan några
ack! och o! ägde ett verkligt poetiskt sinne, eller,
rättare sagt, med sin ålders liflighet erfor
intrycket af naturskönheternas hänryckande behag, satt
nöjd och lycklig på gräset vid sin goda fars
fötter.
Fadren lade sagta sin hand på hans hufvud,
och betraktade gossen med huldhet, samt frågade
mildt: Har du roligt nu, Alfred? — Ja, Pappa!
det bar jag, svarade han, och såg sin far, halft
förvånad, i ansigtet, liksom frågande: hur kan du
tvifla på det? — Så roligt får du kanhända ej, då
du blir dubbelt så gammal som du nu är, fortfor
hans far. — Hvarför intet det? ropade Alfred, då
blir jag ju stor; nog får jag då roligt. — Kanske,
och Gud gifve det! sade den Gamle; kan du då,
på din födelsedag, med lika samvetsfrid som nu,
betrakta Guds herrliga verk, då har du nog
roligt; men blir du en dålig man, och förtjenar ditt
eget och medmenniskors förakt, då — då, mitt
barn! bar hela naturen ett annat utseende, —
Alfred såg ännu mera förvånad på sin goda far, utan
att riktigt kunna fatta hans mening. Han tyckte
endast att löfskogen och den lilla röda byggningen
med hvita skorstenen, på andra sidan om sjön, all-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
