Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
der, blodröda och tafatta, sedan sista sedeln
sprungit; andra, hvilkas tärda utseende förrådde
tidiga utsväfningar, stodo åter bleka som mumier,
och inöfvade sina ansigten till framtida
spelare-physionomier. Detta föreföll mig väl
medömkans-värdt, men icke så oförväptadt, ty att ungdom
och visdom sällan följas åt, hade jag ofta hört
sägas; men att äldre gilla karlar, med hederstecken
på sina hröst, hvilka ägde hustrur och barn, och
förmodligen , såsom lönade af staten, icke hade
öfverflö-diga inkomster, uppehöllo sig i detta sällskap, samt,
enligt hvad deras uppsyn .utvisade, ledo hellre
ång-rens marter och afgrundens qval öfver förlusten af
sina penningar i ett obehagligt, fullrökt och trångt
rum, än att hemma, på sin soffa röka sin rena
pipa god tobak, leka med sina gossar och samtala
med en hustru, det förstod jag platt inte, och
frågade derföre Lundsing huru sådant var möjligt?
Han tycktes aldrig hafva tänkt på den saken, men
svarade förmodeligen ändå rätt, att de troligen alla
voro stackare, hvilka börjat med att förlora mer
än tillgångarne tillåtit, och nu ville ha resurs.
—-Ja, men hur är det möjligt för en hederlig man
att någonsin göra denna början? frågade jag
vidare. — Nu visste han ej hvad han skulle svara,
utan sade: det vete f—n! om de ej gjort som den
der
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
