Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tror inte min bror, sade jag till von Or-,
ten, i det vi reste förbi en snygg, med stakett
omhängnad bondgård, dit den rena snön var un.
danskottad i rak väg fram till grindarne, der ett
par barkade jul-granar voro uppsatta vid hvardera
stolpen, tror inte bror, att folket här kan vara
mycket lyckligare, än någonsin herrskapet i den
der granna racken? *— ty vi hade efter oss en
öpopen rack, som med galopperande hästar, och
un-der slag på slag af piskan, allt mera närmade sig.
Jag sätter mig heldre i racken, svarade von
Orten, ty jag ser att en vacker flicka sitter i den.
J detsamma hade den hunnit opp oss och hastade
förbi; men huru måla min förundran, då jag med
uppmärksamhet betraktade fruntimret, som satt
utmed en Kavalleriofficer, och igenkände Anna Stina
Löfstedt, min fbrdna fästmö, draperad i svart
sam-metspäls, jemte hatt af dylikt tyg, tyllvoile och
stora tunnbandsformiga guldringar i sina öron.
Tag mig f—n! var det icke Anna Stina!
ropade jag. Hur har hon kommit så högt opp?
Stackars flicka! tänkte jag likväl strax, hon har väl
gjort det lätta steget ifrån piga till mamsell, ty
fru lär hon svårligen kunna vara.
"Öfver djupa grafvar flickan styr sitt lopp;
Stackars den som snafvar: hon står aldrig opp,”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
