Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och att hon inte måtte ta sig allt för stor sorg
för min skull. Jag förblifvet min hulda moders
lydiga dotter
Anne Christine Löfstätt."
Gumman gret vid afhörandet häraf, och jag
var nästan färdig att göra detsamma, så ömkeligt
föreföll det mig. Hvad som dock slutligen
tröstade henne, var mitt löfte att, så snart jag
hunnit komma till Stockholm, skulle jag uppsöka den
arma flickan och hjelpa henne att få komma hem,
hvilket hennes mor af allt hjerta önskade.
Detta uppträde rörde mig således visserligen;
men, så sysselsatt som jag nu var med mina egna
affarer, verkade det ej så häftigt, som det
otvif-velaktigt annars skulle gjort. Farfars Bibel var nu
min hufvudsak, och glädjen att hafva funnit den,
qväfde alla andra känslor. Också tycktes mina
efterspaningar deruti fullkomligen lyckas; ty jag fann
en lång förteckning på saliga slägten, skrifven med
urblekt bläck, nemligen min fars syskon, tre till
antalet, hvaraf likväl tvenne, Rebecka och Judith,
i spädare åren blifvit hädankallade; men äldsta
brodern, Jonathan Petrus, hvars födelsedag, den 3
Februari 1750, var -antecknad, hade efter all
anledning hunnit en mognare ålder. Af detta dp*
kument, tog jag, vid hemkomsten, en ganska pryd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
