Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ka var en fri landlflicka, och jag i tjenst som
dräng hos hennes föräldrar. Min önskan att så
målte ha varit, blef allt mera och mera liflig,
då jag såg drängen lägga tömmarna på oxarnes
rygg, och släppa dem att ensamma fortsätta
vägen, för att sjelf förtroligt följa flickan en
genstig genom löfhagen. Lycklig du! tänkte jag, som
får hvad du vill. I detsamma upptäckte jag
Fredrika, som kom ensam ifrån gården och
öfver-steg klifstättan till gammelträdgården.
Att jag skyndade henne till mötes, är
naturligt, liksom hon gladdes att träffa mig.
Medan gummorna satt sig att spela rams, då de
vanligen ej hörde eller sågo något utom spelet, hade
Fredrika smygt sig ut, kanske i hopp att jag
möjligtvis icke var långt borta. Min glädje liäröfver
äger jag ej förmåga att beskrifva, och jag var
nystan färdig att, liksom för en Gudomlighet,
knäfalla för min älskade; men hon, så god och
känslig hon eljest var, syntes nu något allvarlig, och
tyoktes, hellre än att emottaga dessa
kompli-raenter, åstunda alt vi med allvar skulle tala om
våra angelägenheter, hvilket vi ock gjorde.
Fredrika salte sig i gräset ett par alnar ifrån
mig, och Lastade, liksom utan afsigt, sin
halmhatt till skiljemur oss emellan. Vi fattade vårt
heslut att ställa hela vår lycka i Thrazenbergs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
