Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I Töcken f* Éhuru förlägen, färtn jag mig dock
någorlunda, Och svarade: ”Herr General, den
uni-ftrtö, jag har den äran att hära, är densamma,
sota tain konung vanligen nyttjar. Jag har trott,
ätt «ft skillnad borde äga rdm emellan honom
otfi en vandrande supplikant; derföre har jag
borttagit knapparne;” härpå svarade han ej
vidare än ”gå!"
Den, vid första afresan från Norrige, i ett
klart perspektif skådade generalsbefordringen
be-gynte nu att bortskymmas af de mörkaste
utsig-tér. Imellertid hade min mage redan begynt
föra klagan, enär kassan längesedan var tom,
Och svårigheten att erhålla nattqvarter var för
Sinnet bekymrande. Jag fattade då det heslutet,
ätt begifva mig till kommendanten, citoyen Louis,
för att, med de ringaste anspråk, förfråga mig, om
ej någon plats i republikanska arme’n vore möjlig
att erhålla. Han behagade endast hänvisa mig
till municipalitetet, dit jag således förfogade mig,
föredrog mitt ärende och förklarade, att jag
befann mig hungrig.
De skräck och FaSa väckande domrarne
undersökte mina papper, hvilka befunnos kvarken
jjodä eller onda; men rörande mitt yttrande om
aptit väcktes lika litet fråga, som om något enh
gagement; jag fick derföre genast rättighet att gå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
