Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
( )
(rister, samt att jag, med den kunskap jag ägde
om mina pligter, bort och kunnat handla på helt
annat sätt; dock hade jag förtröstan till den
Gud, som skapat en så skön verld, viss att han
ej evigt skulle fördömma mig, då mm vilja varit
god, om jag än felat af svaghet. Min fulla
förtröstan var, att då jag ej sjelf vållat min
tillvaro i denna verlden, skulle det vara orättvist att
straffa mina fel med evig fördömmelse, och Gud
är icke orättvis. Denna förtröstan och
öfverty-gelse ledde mina tankar längre än de någonsin
varit. ”Hvad är evighet?” frågade jag mig sjelf.
”Ett tillstånd, utan begynnelse eller ända,” blef
mitt svar, enligt de religionsböcker jag läst.
Således om en förestående evighet börjades för mig
med min födelsestund, då vore evigheten tid och
hade begynnelse. Mig anade derföre, att den
jordiska omhägnad, som omgaf min själ, och endast
kan fatta jordiska ting, hindrade mitt medvetande
af ett föregående tillstånd, och att jag, genom de
lidanden jag här undergick, tilläfventyrs gäldade
de felsteg, dem jag under en föregående tillvaro
begått. Min tankeförmåga förvillade sig på detta
sätt i en irrgång af gissningar; endast hoppet på
Guds försyn blef mig riktigt klart. Tackad vare
Du, o Evige! var mitt enda ord, och vanmäktig
neddignade jag till klippans isköljda harm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
