Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alltså åter till Wimhleden, och var nog lycklig att
genast, efter middagsmåltidens slut, under
passagen genom det utanföre matsalen belägna
rummet, bjifva bemärkt, och erhöll väl då genast
företräde, men också det svaret: ”jag hoppas det
måtte vara tillräckligt med hvad jag en gång
yttrat; vidare kan jag ej i saken tillgöra, utan adjö.”
Furstens nedra läpp syntes mig i samma
ögqn-blick få ett hängande utseende, likasom på en
annan enfaldig och förifrad menniska.
Alla mina sköna drömmar om lycka och
framtida bergning i England voro på väg att fara sin
kos, och jag stannade vid slottstrappan, orörlig
som Loths hustru. Men ödet ville ej ännu
alldeles förskjuta mig; ty prinsen af Conde’, som
passerade, hade den godheten att fråga mitt
ärende och om jag ej vore landsman med den
inkognito resande fursten. Nu fqrblef jag ej längre
någon bild, utan skyndade att för prinsen uppge
mina missöden, och sökte att bana mig vägen till
dess välvilja derigenom, att jag uppgaf mig hafva
ägt den oskattbara lyckan att tjena under dess
befäl, då han vid Rosenheim i Bäjern vann den
famösa segern öfver franska arme’n, 1800. Knappt
hade jag nämnt detta för honom dyrbara namn,
förr än en mängd frågor öfverströmmade mig,
och då jag verkligen deltagit i affären, kunde jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
