Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
John Halls herr far, af skottsk härkomst, var vid
slutet af förra århundradet, den rikaste och
kanhända stoltaste köpman i Sverige. Han var
millionär och ägde blott en enda son. Derföre var
ock dennes vagga silfverbeslagen och hans
dryc-kesbägare förgyld.
Då herr John hunnit att uppväxa något
öfver de så kallade slyngelåren, ansåg förste
kontoristen hos gamla herr Hall (en man, som genom
skicklighet och drift förvärfvat en årlig lön af
omkring sexton tusen riksdaler) att unga patron
också, i tid, borde vänjas vid ordning och flit, för
alt en dag kunna sköta husets affärer, och
yttrade derföre vid ett tillfälle till honom: ”Herrn,
kunde, som mig synes, alltförväl nu begynna att
infinna sig på kontoret, och arbeta med.”
”Se! Se!” ropade gamla herrn, hvilken satt
vid sin välförsedda mahognypulpet i inre rummet,
och hörde detta yttrande:. ”Se! min son behöfver
inte arbeta, han kan aldrig bli fattig/’ och
kontoristen teg, ty det var hans^ skyldighet.
I stället för att lära något nyttigt i
handelsvägen, och att söka träda i sin fars fotspår, fick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
