Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Om färden till Ekenäs och om ett kronans skepp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ingå. Han mässade på latin och skulle hava folk att
bikta, förr än vi gingo till Herrans bord, och då drack
han vinet själv, så att en fattig kristen icke fick
smaka’t.
– Men under kung Johan hade vi goda tider; då
sålde vi mycket humle till Stockholm, invände en
borgare.
– Säg det! Ja, men kung Karl lät hänga tre
fogdar på en dag, och Gud välsigne honom för det,
hördes en annan röst säga i folkskaran.
– Bia lite, tilldess unge kung Gösta får fred med
ryssen och polacken, så skall han göra detsamma med
herrarna, det är han karl till! ropade en av herr Stens
underhavande.
– Ja, det är han karl till! upprepade tjugu röster
på en gång.
Det låg en stark förtröstan och en fruktansvärd
hämndlust i detta utbrott av folkkänslan.
– Länge leve kung Gösta! skrek nu en röst och
efterföljdes strax av hundra andra.
– Men vem var han, som prisade Sigismundus?
frågade någon.
– Det var herr Olof Duva, som tjänt papisterna,
svarade en annan.
– Nej, nej, han har fått lejd och svurit konungen
tro, anmärkte en tredje.
– Någon var det. Låt oss doppa honom i ärligt
finskt saltvatten!
Man såg sig om, men den sannskyldige var försvunnen.
Hopen begynte skingra sig, när en röst hördes
ropa: Sigismundus vivat! I nästa ögonblick
greps mängden av ett för det lugna finska lynnet ovanligt
raseri. Under ropet »polackar! polackar!» rusade
några hit, andra dit, på jakt efter landsförrädaren; men
sökandet blev fruktlöst. Sam, vilken förstått så mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
