Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Stjärntydaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inbrott med detta föredrag i hans tids naturvetenskap,
därest icke den tredje givit tillkänna sin
opposition med ett ljudeligt snarkande. Hustru Anna
anmärkte att ljuset i lyktan var snart utbrunnet och
att hon för sin del icke ämnade ådraga sig bröstvärk
i dimman. En tät, från havet uppstigande mist gav
hennes ord vikt, och ej utan stapplande mellan stenarna
återfunno de fyra vandrarna vägen till boningshuset.
Mäster Sigfrid Aronus Forsius, Finlands förste erkände
vetenskapsman, vilken Messenius på sin tid kallade
»vår ojämförlige matematiker», synes ha varit mera förtrogen
med stjärnornas lopp än med de företeelser på
jorden, vilka närmast inverkade på hans dagliga liv,
och om han gav akt på naturens tecken eller förutsade
rikens undergång, är det icke sannolikt att han haft
minsta aning om beskaffenheten av sin svarta rock,
förrådet i spannmålsboden eller inkomsterna från Ekenäs
pastorat. I sådana frågor var han ett barn, som
behövde sin sköterska, och en sådan blev för honom
hans hustru Anna, en person så litet känd av en otacksam
eftervärld, att man numera icke ens med säkerhet
vet hennes namn.
När mäster Sigfrid till hennes förtrytelse ännu på
sena kvällen införde den tyske doktorn i sin studerkammare,
för att för honom utreda de himmelstecken,
vilka antydde ett snart förestående stort, allmänt och
långvarigt krig i hjärtat av Europa, vågade icke hustru
Anna invända något däremot, men beslöt i sitt sinne,
att besöket icke skulle bliva alltför långvarigt. Hon
avfärdade Ivar Bertilsson med löfte att själv ledsaga
främlingen till hans bostad, och satte sig med sina
strumpstickor så nära till kammarens glesa dörr, att
hon utan svårighet kunde höra varje ord som sades
därinne. Hon skulle icke varit en så lärd mans hustru,
om hon icke förstått latin, när hon behövde förstå det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
