Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Om en solstråle i hösten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i sina nyckfulla drömmar. Var det en frestelse? Eller
var det ett förebud till nya och lysande framgångar?
Han besinnade sig några ögonblick och svarade:
– De drömmar som något betyda hava gemenligen
det i sitt följe, som motsatsen är, det ni ock se
kan för edra ögon, min nådiga fröken. Dock vill jag
intet förtiga, att ju Gud understundom sänder oss liknelser
till det som i framtiden ske skall, såsom konung
Faraos dröm, den Josef uttydde. Om så skulle ske, att
Gud sänder mig, gamle och fattige man, någon oförutsedd
lycka i denna världen, det fast otroligt är, men
dock intet omöjligt, efter ju Gud kan förvandla alla
mänskliga ting, så lär det snarligast vara att tillskriva
vår unge och nådige konungs besynnerliga gunst för
lärdom och vishet, vilka nu börja förkovra sig under
hans regemente. Tänk dock icke mera på mig, allrakäraste
fröken, utan säg mig fast hellre något om
edra egna studier i lärda och nyttiga kunskapsstycken.
– Om jag fördristar mig tala i frökens ställe, där
hon för blyger är att förtälja sina egna meriter, inföll
ryttmästaren, så må käre far veta, att i Sveriges rike
finnes nu ingen, den där kan leka på harpa så ljuvligt
som fröken Kerstin. En afton i våras satt vår nådige
konung väl timmen lång och hörde på strängaspelet,
förglömmande alla de moskoviters väldiga krigsbasuner.
Och vore icke fröken Ebba Brahe allaredan densamma,
så menar jag änkedrottningen finge snart nya bekymmer
om rikets framtid.
Om icke mäster Sigfrid varit vanare att beskåda
avlägsna himmelska stjärnor än jordiska irrbloss, så
skulle han kanske vid dessa ord hava förmärkt ett
hastigt förgående drömlikt skimmer i Kerstin Flemings
glänsande ögon. Innan ännu rodnadens vågor hunnit
uppstiga från hjärtat till halva höjden av hennes kinder,
svarade hon förtrytsamt:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
