Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Den farliga punkten på firmamentet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dem icke alltid till hugnad och konungslig ynnest. Man
hörde honom skämtande säga, att när någon varit fogde
i sex år, kunde en sådan gärna hängas utan rannsakning;
han vore då väl meriterad.
Fogden Anders Nilsson på Kymmenegård tycktes
höra till de sällsynta undantagen. Konungen hade kommit
oväntad, endast åtföljd av Henrik Fleming och
en kammartjänare, medan sviten följde en timme därefter,
och försummade intet ögonblick att göra sig personligen
underrättad om krigsfolkets mansstyrka, förplägning
och utrustning, kungsgårdens skick och fogdens
räkenskaper. Ryttarna uppställdes på isen nedanför
forsen och undergingo en sträng mönstring. Men
när han mönstrat allt och fått höra mången undskyllan
»för tidens lägenhet», täcktes hans nåde säga till manskapet,
att deras landsmän förhållit sig manligen emot
de moskoviter och att han hoppades de nya rekryterna
skulle göra detsamma, varpå följde ett skallande eläköön
kuningas (leve konungen)– ett rop, som
fördubblades, när han på finska tillade orden: Jumala
varjelkoon teitä, pojat! (Gud beskydde
er, gossar!) Han kände sitt finska folk, han hade ju
redan som barn åtföljt sin fader till Finland och under
långa vintrar blivit förtrogen med detta land. De unga
axelbreda bristfälligt utrustade, i finska »bondepaltor»[1]
klädda ryttarna på sina magra, oansenliga hästar voro
dock av det stål, varmed Gustav II Adolf vann sina segrar.
Just det, att alla dessa segrar och öden ännu lågo i
framtidens sköte, just detta gav en så egen stämning
åt dessa unga krigare, som nu för första gången skyldrade
gevär för ynglingafursten. Det fanns ingen bland
dem, som icke i detta ögonblick, under hans anförande,
kände sig stark nog att erövra världen. De voro
finska ryttare, alltså lugna, tålmodiga, beredda att vänta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
