Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Helsingfors lantdag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ansenliga förråd av olja, kapris, oliver och limoner
från Åboborgaren Hans Wolle, kunglig hovleverantör
för Finland. Utom den kungliga taffeln levde största
delen lantdagsmän vid ytterst tarvliga bord i tidens
betryck; men för konungen gällde det här att uppträda
med den ståt som imponerar på massorna. Man skulle
icke inberätta till Sigismund i Warschau, att hans medtävlare
om kronan uppträdde såsom en torpare på sitt
rikes utmarker.
Så fullständigt är det gamla Helsingfors bortsopat
från jorden, att man icke ens känner platsen där
Sveriges och Finlands konung den 22 januari 1616
öppnade ständernas sammankomst. Men denna vinterdag
fick Finland höra ett stycke statskonst sådant det
aldrig hört förr. Gustav Adolf ägde redan i unga år den
snillets, hjärtats och talarekonstens makt, som övertygade
meningarna och rörde hjärtat. Han talade med
ungdomens öppenhet och en konungs värdighet, utförligt,
klart och manligt, om rikets dåvarande ställning,
om nödvändigheten att mota Polens övermakt i
det söndrade Ryssland, om Sigismunds edsbrott mot
Sveriges rike, om nödvändigheten av hans avsättning
från rikets tron, om det svek och de stämplingar, varmed
samme avsatte konung fortfor att oroa riket, om
det underliga att man nu råkat i krig med ryssarna,
dem man velat hjälpa mot Polen. Han varnade finnarna
att icke låta förföra sig till att komma under
Polens och påvens träldom, påminde dem om den trohet
de svurit hans salige herr fader och honom själv samt
lovade, att därsom de ville i denna trohet framhärda
och nu manligen bistå sin konung, så ville han ock
vinnlägga sig att de måtte komma till fred, rolighet
och bättre villkor, vartill Gud den allsvåldigaste sin
nåd förläna ville. Slutligen tillade konungen, att han
begärde ständernas svar på de ärenden han ville förelägga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
